Kollektiv anarkism, också kallad anarkokommunism eller libertarian kommunism, är en av de stora grenarna inom anarkismen. Kollektiv anarkism betonar kollektivt ägande av produktionsmedel och avskaffande av privat egendom.
Kollektiv anarkister tror på ett klasslöst samhälle där alla arbetar tillsammans för att uppfylla gemensamma behov. De anser att arbete och produktionsmedel bör kontrolleras av arbetarna själva, och inte av en elit eller stat. De förespråkar därför en decentraliserad ekonomisk struktur, där arbetsplatser och samhällen styrs av direktdemokratiska processer och arbetsplatsdemokrati.
Kollektiv anarkism betonar även vikten av jämlikhet och solidaritet. De tror att samhället bör organiseras kring samarbete snarare än konkurrens, och att alla individer har lika värde och rättigheter. Därför är kollektiv anarkism ofta starkt förknippat med fackföreningar och arbetarrörelsen.
En annan viktig del av kollektiv anarkism är att uppnå en socialistisk revolution för att avskaffa kapitalismen och staten. Kollektiv anarkister förespråkar vanligtvis direkt aktion, som massdemonstrationer, strejker och sabotage, som ett sätt att uppnå detta mål.
Kollektiv anarkism har en lång historia och har influerat många andra politiska rörelser, inklusive social anarkism, syndikalism och autonomism. Vissa av de mest kända kollektiv anarkistiska tänkarna inkluderar Peter Kropotkin, Emma Goldman och Rudolf Rocker.
Kritiker av kollektiv anarkism hävdar att dess betoning på kollektivt ägande och arbetsplatsdemokrati kan leda till ineffektivitet och bristande incitament för innovation och produktivitet. De kan också ifrågasätta dess förmåga att hantera stora och komplexa samhällsproblem utan en centraliserad stat eller myndighet.
Sammanfattningsvis är kollektiv anarkism en politisk ideologi som betonar kollektivt ägande, decentralisering och direktdemokrati som ett sätt att uppnå ett klasslöst och jämlikt samhälle.