Individualanarkism är en variant av anarkismen som betonar individens frihet och självständighet framför kollektiv handling. Den här grenen av anarkismen fokuserar på att individen själv ska bestämma över sitt eget liv och att samhället inte ska styra eller begränsa den personliga friheten.
En av de mest kända förespråkarna för individualanarkism var den amerikanska filosofen och författaren Henry David Thoreau. Han betonade vikten av civil olydnad och vägrade att betala skatt i protest mot den amerikanska regeringens slaveripolitik och krig mot Mexiko.
En annan framstående individualanarkist var Max Stirner, en tysk filosof som skrev boken ”The Ego and Its Own” (1844), där han argumenterade för att individens frihet och självbestämmande är det högsta värdet. Han avvisade traditionella samhällsinstitutioner som staten och kyrkan som begränsar individens frihet.
På senare tid har individualanarkismen fått en renässans genom rörelser som agorism, som betonar användningen av icke-statliga marknader och affärstransaktioner för att uppnå anarkistiska mål. Agorister tror på frihet i affärer och samtidigt avvisar statsmakten.
Även om individualanarkismen har sitt ursprung i den tidiga anarkistiska rörelsen, så har det funnits många kritiker som anser att det kan leda till ett egoistiskt samhälle där varje individ strävar efter sin egen vinning, utan hänsyn till andra eller samhället som helhet. Andra kritiker menar att det är svårt att uppnå ett samhälle utan någon form av social organisation eller institutioner.
Trots dessa kritiker fortsätter individualanarkismen att inspirera många som tror på individens rättigheter och frihet. Det har också influerat andra politiska rörelser som libertarianism och liberalism, där individens rättigheter också står i centrum.
I slutändan är individualanarkismen en komplex och kontroversiell ideologi som har haft en betydande inverkan på politisk filosofi och samhällsdebatt.